Pumsan

Hamna visst i en sån där svacka precis där jag känner mig helt totalt värdelös, känns som hela världen är emot mig och jag vill bara försvinna nånstans där man aldrig mer behöver träffa mig. Jag vill bara slänga mig under täcket och gråta för nått jag inte ens vet vrf :S Jag hatar att vara så här deprimerad. Jag kan liksom aldrig känna av när det kommer och när det kommer så blir de så fel.

Jag trodde aldrig jag kunde bli deprimerad, men jag har så jävla mycket minnen jag önska aldrig hände och att jag bara kunde glömma dom. Jag önska jag kunde vara perfekt och att alla älska mig typ... Jag hatar motgångar verkligen hatar. Just nu känner jag mig som ett totalt värdelöst missfoster som ingen nånsin vill jobba med, umgås med eller nått.. :'( och nej jag vill inte att folk ska tycka synd om mig, för jag vet att detta bara är för stunden och det kommer gå över, nästa dag är det tvärt om jag är stolt över mig själv och älskar allt som har med livet att göra.

Eftersom jag då inte har nån direkt att prata med just nu så vill jag få det ur mig och därför lägger jag upp det på bloggen istället... För då får jag saker och ting ur mig på nått sätt och det kommer kännas bättre för stunden. Jag tror också att det kan vara stress, oro och massa sånna dumma grejer som gör att jag får dessa dumma attacker ibland.

Jag önska att jag aldrig valde Matrosutbildningen. Fast jag älskar det så känns det som att folk vill dra ner en i skiten i den branschen med.. Jag hoppas iaf att det kommer bli bra och att jag kan få nått jobb snart så jag kan betala av csn och sen sätta igång med Djurvårdsutbildningen i Göteborg istället..

Jag hoppas jag mår bättre snart så jag kan skriva ett roligare inlägg och typ ta bort detta kanske ?! Jaja tack för mig sålänge..